Jag har inte haft någon ro att skriva på min blogg på sista tiden. Många omvälvande saker händer i mitt liv som jag försöker hantera så gott jag kan och klarar.
Åttan har "skrivits ut" från barnpsykiatriska kliniken. De som arbetat där har betytt otroligt mycket för Åttan och oss. Därför var det sorgligt att skiljas från dem. Vi är så glada och tacksamma för att han fick vara där, och att han mår så mycket bättre nu, jämfört med när han lades in på avdelningen.
Det blev stor avslutning med alla inblandade. Huvudpersonen ville dock inte infinna sig. Han gillade inte att allt inte skulle vara som vanligt den här dagen. Han ville ju att allt skulle fortsätta precis som vanligt. Det var ju så bra!
Han förstod inte varför han måste träffa dem för att säga hejdå.
Han sa, "Jag säger farväl i mina tankar istället." Han målade kuvertet där vi lade kortet vi skrivit till dem. De fick en nallebjörn av Åttan. Åttan vill nämligen egentligen vara en björn. Det är hans stora sorg att det inte går att ordna.
Åttans pappa fick åka själv till avslutningen då jag kände att jag inte klarade att åka dit ensam (det var så sorgligt att skiljas från dem) och någon var ju tvungen att vara hemma med Åttan. Uppslutningen var stor. Alla kom, läkare, överläkare, psykologer, sjuksköterskor, behandlare, lärare mm. De hade dukat fint och köpt Åttans favoritfika i hopp om att han skulle dyka upp.
Under fikat hade alla sagt så fina saker om vår unge. Han hade berört dem och de tyckte att han hade lärt dem så mycket. Det värmer att höra det. Oftast känns det ju som att dessa barn är allt annat än en tillgång i det här samhället.
Ni fick vår unge att blomma. Tack!
2 kommentarer:
Hej!
Oj, det var mycket som hunnit hända här. Så härligt att få sitta med och höra allt gott de hade att säga om Åttan, för som du säger är det ju oftast den andra sidan av barnen man får höra mest om.
Synd att han inte orade följa med då eftersom de var så många som kommit för att säga hej då. Men det var ju inte så konsltigt att han inte fixade det.
Hoppas att det blir bra nu.
Kram Lena
Älskade bästis.
Du måste våga se att andra också kan se att han är en härlig unge. Visst finns fyrkantiga människor som inte gillar annorlunda, men de har säkert inte provat att doppa pommes frites i mjukglass eller tryckt in en havreboll i frallan. Synd bara att alla inte förstår att gå vidare inte alltid är bra för de människor som bara vill stanna där de mår bra, eftersom det okända skrämmer till förlamning. I mina ögon är han en exeptionell ung man , mycket intelligent men väldigt känslig. Jag älskar hur han får mig att tänka efter före och visa hänsyn på ett helt annat plan. Krama från mig.
Skicka en kommentar