En underbar solig vårdag. Åttan är uppe i varv innan jag ens slagit upp mina blå. Han laddar för femkamp. Han har planerat allt i minsta detalj. Till och med att mormor ska vara med. Något hon inte vet vid det här laget. Alla grenar är uppskrivna på ett papper som han kopierat upp till oss andra. Jag har sovit dåligt i natt men vet att jag måste upp på en gång. Åttan måste ha sin frukost, fort innan något händer p g a lågt blodsocker. Barnens pappa ska komma. Mormor måste komma, annars blir det ojämna lag. Han ringer henne och hon sätter sig genast på pendeltåget för att komma till oss. Tur att hon inte hade något annat planerat!
Direkt efter frukost är åttan stressad för han tror att solen snart ska gå ner. Jag försöker förklara att det inte är så men det verkar inte lugna honom.
Pappan kommer. Mormor kommer.
Åttan springer fram och tillbaka över golvet och har sina ljud för sig. Han är stressad! Fjorton har inte vaknat! (Inte så konstigt eftersom han suttit med sin dator hela natten.)
Efter några vändor ner till fjorton i desperata försök att få liv i hans lealösa kropp står han äntligen där på trappavsatsen. Snart, snart är det femkamp. Mormor kommer på att hon nog behöver gå på toa innan.
Åttan är på bristningsgränsen nu.
När första grenen är avklarad blir det meningsskiljaktigheter om hur nästa gren ska utföras.
Helvetet bryter ut. Alla tre grabbarna börjar slåss. Det slutar med att åttan ligger gråtande och skrikande på gräsmattan. Mormor råkar skratta (inte åt åttan, utan det totala kaoset som just utspelat sig). Åttan går till attack. Vid det här laget har alla grannar som såg fram emot en fridfull lördagsförmiddag i trädgården säkerligen upphört med sina trevliga små sysslor.
Vi tar oss inomhus. Jag gråter en stund. Jag tycker synd om oss alla.
Ja, ja vi gjorde iallafall ett försök. Det hade ju kunnat gå bra också.
2 kommentarer:
Men gumman! Vad bra du beskriver, förresten.. Men så tunn tråden mellan lugn och kaos är. Så lite som behövs..
Har du nån avlastning?
Jag tycker det var smart att kalla barnen för deras ålder, för det är lättare att hålla reda på situationen lite då, när man läser och inte känner er, liksom :)
Hoppas idag blir en lugnare dag!
Kram Nina!
Vad kul att du vill följa min blogg! Tack för din feedback! Ja, det är verkligen en tunn tråd mellan lugn och kaos. Oftast brukar jag bita ihop och stänga av eventuella känslor i sådana situationer. Det är nog bra för mig att det kommer en liten tår då och då. Nej, jag har ingen avlastning förutom mormor. Hon kan tyvärr ej längre vara själv med barnen pga åttans ständiga utbrott.
Jag kan också meddela att den här dagen blev betydligt lugnare. Lite ute, lite påskpyssel mm.
Kram till dig!
Skicka en kommentar