Semestervånda

Jag försökte prata med mina barn om semester idag. Med tanke på hur de reagerade så skulle man kunna tro att det var något fruktansvärt ämne jag ville avhandla med dem.
Detta elände att komma på någon semester som kan passa herrarna. Senaste försöket var en vinterresa till Säfsen. Ja, vad ska man säga.. Stugan var toppenfin, vädret var toppen men ungarna ville inte gå ut. Lyckades till slut locka ut Åttan till en backe nära stugan. När han såg att det var andra barn där började han skrika och fäktas med skidstavarna. Den naiva mamman hade nämligen en föreställning att han skulle prova att åka lite skidor på längden, därav stavarna.
Fjorton fick också utbrott eftersom Internet inte fungerade från stugan där vi bodde. Barnens pappa som också var med på resan fick uppsöka närmaste stad för att försöka hitta ett mobilt abonnemang som kanske fungerade bättre. Efter att kört av vägen med bilen och blivit uppdragen därifrån av en bärgare kom han hem med ett ett nytt abonnemang, som naturligtvis inte fungerade. Fjorton fick skjutsas hem till Stockholm mitt i natten. Mormor fick ta hand om honom hemma.
Katastroferna avlöste varandra och till slut bestämde vi oss för att åka hem ett par dagar tidigare än tänkt.
Jag minns att jag tog en promenad en kväll för att titta lite på området vi bodde i. Jag gick förbi huset med receptionen, hotellet och restaurangen. Därinne brann det i brasan. Jag såg alla barnfamiljer som satt där och allt såg så mysigt och idylliskt ut. En sorgklump värkte i mitt bröst.