Idag följde jag med Fjorton till skolan. Hm, det låter enklare än det är.
Först måste vi hitta rätt kläder till herren, d v s han har regler för vilka färger som ska vara på olika kläder. Det visade sig bli svårare än jag trott eftersom jag missat att tvätta de kläder han måste ha för att kunna åka iväg. Jag hittade ett till slut kläder som passade i färgerna, t ex ett par mjukisbyxor med stora hål på knäna. Nöden har ingen lag så det fick gå ändå. Fjorton klarade inte att gå utanför dörren utan att ha en mössa på sig. Så han var rätt söt när han knallade ut till skoltaxin med trasiga kläder och vintermössa i sommarvärmen.
Vi skulle träffa studie och yrkesvägledaren (SYV) som arbetar där. Jag hade förberett genom att maila de frågor Fjorton hade till honom. Fjorton vill nämligen inte prata i sådana här sammanhang. SYV:en berättade om det Fjorton ville veta, nämligen om gymnasium, betyg mm. Jag försökte sköta mig så gott det gick. Det finns nämligen många regler i Fjortons liv. Man får inte prata med honom under taxifärden till skolan eller när någon annan lyssnar. Man får heller inte berätta saker om honom hur oskyldiga de sakerna än kan vara.
När vi ändå lyckats få honom till skolan passade han på att ha lektion efter mötet. Jag satt ner och väntade tills han slutade.
Väl hemma fick jag mig en riktig avhylning. Jag hade tydligen råkat nämna att Fjorton är duktig på datorer. Vilken dödssynd! Sedan hade jag tydligen också sagt ok och ja när SYV:en berättade om de olika skolalternativen för oss. Fjorton förstår inte varför jag måste bekräfta att jag hör vad han berättar. Han tycker att det borde SYV:en förstå eftersom jag tittar på honom under samtalet. Jag försöker förklara att det nog hade varit ännu konstigare om vi kommit in i rummet, en mamma och hennes tonårsson, satt oss i stolarna, tonårssonen som tittar åt ett annat håll hela tiden, och en stirrande mamma, utan att säga ett knyst under hela tiden, för att sedan resa oss och lämna rummet när vi lyssnat klart. Det förstår inte Fjorton!
Jag har fortfarande inte kommit på något bra sätt att förklara det här för honom.
I alla fall får jag inte följa med till terapeuten som vi ska träffa på torsdag. Hoppas han hinner ändra sig.
Kram och God natt!
1 kommentar:
Jaadu, det där är ett problem vi dras med här hemma också. Jag får absolut inte berätta, helst inte säga hej till grannarna eftersom jag inte känner dem och han pratar inte gärna i sammanhang som det du beskriver. Och han är bara lite drygt 7 år ännu.
Det jag däremot har kommit på är att han gärna pratar på om inte jag är med. Jag undrar om det kan vara så att man blir en för mycket i rummet, att den tredje personen blir ett störande moment?
JAg har tänkt på det sista tiden eftersom han vägrade att prata med en tjej från LSS när hon var hemma hos oss, men när hon kom till skolan och pratade hade han pladdrat på om allt möjligt...
Kanske det går att förbereda personen han ska träffa och att ni sedan tar det som varit via mail i efterhand?
Kram på dig och hoppas att du får följa med utan protester.
Sov Gott//Lena
Skicka en kommentar